gotta be you- kap 7

-          I think i like you, sa jag tyst.

-          I think i like you to, sa han tyst och generat. Han la sina händer runt min midja och lyfte upp mig i luften. Jag höll ut armarna som att jag flög och bara njöt.


Cleos perspektiv:

Dom slutade kyssas. Jag såg att Harry lyfte upp Sophie i luften så jag tog kort igen. Det såg så vackert ut. Jag gick till värdeskåps-skåpen och låste in telefonen. Efter det sprang jag till vattnet och gjorde bomben bakom dom. Sophie vände sig hastigt om och log. Jag log tillbaka. Harry stog bakom och kollade generat på mig. Sophie simmade mot honom och kramade honom.

-          Do you wanna go the waterslide? Sa jag fort.

-          Sure, svarade Harry och Sophie I kör. Vi klättrade upp från poolen och gick bort till vattenrushkanan. Det var en hög vattenrush kana som snurrade sig neråt. Det var som en tunnel man åkte i. jag sprang upp, med Sophie och Harry hack i häl. När vi kom upp såg jag utsikten. Det var så vackert. Jag satte mig i början av vattenrushkanan. Jag kollade så det var grönt att åka.

-          Nu åker jag, sa jag och kollade bakåt mot Sophie. . Där stog Harry och Sophie och kramades. Jag slängde mig neråt. Det gick fort och kittlades i magen. Jag plumsade i med ett stort plask. Med händerna drog jag bort vattnet från ansiktet medans jag simmade bort till kanten och ålade mig upp. När jag hade satt mig tillrätta kom Sophie utfarandes ur vattenrushkanan. Hon simmade snabbt bort till mig och drog sig upp på kanten bredvid mig.

-          Wuhu, sa jag och log mot henne. Hon puttade till mig, så hårt att jag nästan ramlade ner i vattnet. Jag skrattade och hennes busiga skratt stämde in. Mer han jag inte säga innan Harry kom ut från vattenrushkanan med huvudet före. Vi gick bort till äventyrsbasängen. Ungefär en timme senare hörde jag hur de ropade ut i högtalarna att det var dags för vågor. Vi bestämde oss för att simma ut till det djupaste.

 

Harrys perspektiv:

Jag kände hur vattnet började åka upp och ner och hörde barnskrik från den grunda delen av bassängen. Vi hade valt en bra dag att bada på för det var väldigt lite folk, tänkte jag. jag drog mig bort mot Sophie. Hon höll i stången som sitter i änden av bassängen. Jag dök ner under vattnet och simmade mot henne. hennes ben syntes suddigt , och grep tag runt ett av dom. Hon sparkade till och började skrika. Jag släppte taget och simmade upp och omfamnade henne i stället. Hon log samtidigt som hon skrek. Jag gav henne en lätt puss på munnen för att få tyst på henne. Hon log och jag släppte henne.

-          You’re so stupid, sa hon och försökte få ner mungiporna.

-          Haha, svarade jag och gav henne en puss på hjässan. Vattnet hade blivit i stora vågor nu. Vi guppade omkring i vattnet. Jags åg att Sophie stressat kollade sig runt.

-          Have you seen Cleo? Sa Sophie oroligt.

-          No, svarade jag förskräckt.

-          CLEO, skrek Sophie. Hon fick inget svar. Jag kollade mig omkring men kunde inte se henne någon stans. Mitt hjärta klappade och jag vart extremt orolig. Det kändes som att tiden hade stannat. Barnskriken blandade sig med Sophies gälla röst. Jag tog ett djupt andetag och dök ner under ytan. Vattnet brände mot mina ögonglober och lungorna höll på att sprängas. Jag simmade upp och tog ett snabbt andetag men var nere lika fort igen. Där på botten såg jag en suddig gestalt. Jag simmade närmre och såg att det var Cleo. Lungorna värkte och hjärtat klappade. Det var en bra bit ner till botten och jag var inte så värst bra på livräddning eller att hålla andan. Lite kom jag ihåg från övningarna i skolan. Jag ställde mig bredbent över henne, fattade ett tag runt axlarna och sköt iväg uppåt. Rädslan grep tag när jag kände hur sakta det gick. Mina ben sprattlade och Cleos livlösa kropp hängde bredvid mig. Efter en evighet tog jag mig upp till ytan. Mina armar och ben var fulla med mjölksyra, men jag fortsatte kämpa. Sophie stog med ryggen emot mig.

Sophie, skrek jag så högt jag kunde. Hon vände sig snabbt om och simmade mot mig som var på väg in emot land med Cleo. Efter en lång minut kunde jag äntligen släpa upp henne på land. Sophie försökte skaka liv i henne. Allt var som i en dimma. Benen och armarna värkte. Rädslan höll på att strypa mig och jag trodde att lungorna skulle kollapsa. Det kom en badvakt springande emot oss som tydligen hade sett allt det som hände. Han slängde sig bredvid Cleo och började göra första hjälpen. Jag säckade ihop i en hög brevid Cleo och sen blev allt svart.

långt kapittel jag vet :). hoppa ni tkr dt är bra, vi vill gärna att ni kommenterar för annars vet vi ju inte om ni tycker att det är bra ;)// cecci

Kommentarer
Postat av: Jusse

kapitlet va jättebra :)

2012-03-07 @ 10:51:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0