onestorydirection

---

 

Sophies perspektiv:

Jag kollade mot Cleo med rädda ögon. Badvakten gjorde allt för att få liv i henne. Jag kom på att vi var tvungna att ringa ambulans. Min telefon hade jag inte en tanke på att den fanns. Jag kollade mig omkring och såg att nästan alla hade stannat upp i vattnet och kollade mot oss.

-          Ring ambulans någon, skrek jag högt. Det blev ingen rektion från någon. Då kom jag på att jag var i England.

-          Call an ambulance, skrek jag högt. Jag såg att en gammal gumma i en solstol började riva i sin handväska och fick fram en telefon. Jag vände mig om mot harry och såg att han låg på backen och blundade. Paniken grep ett fastare tag om mina lungor. Jag tror jag glömde bort att andas för en stund. På skakiga ben tog jag mig fram till Harry och böjde mig över honom. han regarade inte. Jag kollade pulsen. Han var ialafall vid liv. Jag kände tårarna bränna under ögonlocken. Jag böjde mig ner och pussade Harry i pannan. Han öppnade ena ögonlocket, men bara en lite springa.

-          Harry, nästan skrek jag. Jag fick inget svar. När jag knäppte med fingrarna framför hans ögon för att se om han reagerade hände inget. Tårarna trängde på. Jag ville inte vara svag. Jag ville vara stark. Det kom en till badvakt. Han gick fram till mig.

-          What hapend? Sa han gällt.

-          Cleo drowned, Harry recued here and now is both almost ded, sa jag och började gråta. Tårarna gick inte att stoppa. Dom bara forsade ut. Badvakten kom fram och kramade om mig. Jag slet mig ur hans grepp och skrek:

-           Help Harry instead. Han såg bortgjord ut, men gick bort mot Harry. Jag sjönk ner i en hög och grät. När jag kollade upp såg jag att människorna hade samlats som i en ring runt oss. Med en suck försökte jag resa mig upp för att gå till Harry och Cleo, men benen bara vek sig. Det var lönlöst. Tårarna forsade ännu mer. Jag hörde ett rop om att folk skulle flytta på sig  bakom mig och vände mig om. Det  var ambulansmän. Jag såg att dom lyfte upp Cleo på en bår och satte på henne syrgas. En av ambulanspersonalen gick bort till Harry. Han ropade i en walkie talkie efter en till ambulans och började undersöka honom. dom gick ut med Cleo. Efter någon minut kom ambulansmannen bort till mig.

-          Whats your name? Frågade han samtidigt som han tog pulsen.

-          Sophie, and whats your? Sa jag tyst.

-          Peo, svarade han.

-          Okay, sa jag trött.

-          How old are you? Sa han stressat.

-          18, sa jag efter att ha tänkt efter en stund.

-          We will take you to the hospital becouse we need to exmine you, sa han när han reste sig upp.

-          What about Harry and how is it with Cleo, sa jag med darrig röst.

We will se when we came in to the hospital, we take all three of you to the hospital with ambulance, but don’t worry, sa han och gick därifrån. Hur ska jag kunna låta bli att oroa mig när min bästis och Harry håller på att dö? tänkte jag argt. Det kom fler personer. Dom lyfte upp mig på en bår. Harry åkte iväg. Jag med. De frågade massor frågor men jag orkade knappt svara.